Den tyskfödde och i Sverige verksamma författaren Peter Weiss pjäs Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av herr de Sade från år 1963/-64 förbjöds i Östeuropa och Sovjetunionen redan efter de första uppsättningarna. En stor del av orsaken till förbudet sägs vara Weiss aktiva ställningstagande emot att Warszawapaktens makter invaderade Tjeckoslovakien år 1968.
– Därefter skrev Weiss pjäsen Trotskij i exil (1971), där han låter Trotskij ställa obekväma frågor åt sovjetstyret – vilket inte gjorde saken bättre, säger teatervetare Helena Autio-Meloni.
Den sovjetiska litteraturkritikern Alexander Anikst har sagt att Marat/Sade är ett typexempel på pjäser från den perioden. Han skriver in Marat/Sade i samma tradition som Samuel Becketts I väntan på Godot. Anikst menar att Weiss ville chockera publiken och ta upp samhälleliga problem, utan att erbjuda några lösningar.
– För en sovjetisk publik var det väldigt ovanligt att någon ställde sig kritisk till revolutionen, eller presenterade den ur olika synvinklar. Man var van vid ett otvetydigt “ja” till revolutionen, förklarar Autio-Meloni.
Marat/Sade förblev förbjuden i 30 års tid och Weiss belades även med inreseförbud till Sovjetunionen. Det skulle dröja till år 1998 innan Juri Ljubimov regisserade pjäsen på Taganka-teatern i Moskva.
Kritikern Roman Dolzhanskij har sagt att uppsättningen på Taganka gav breda möjligheter för sociala och politiska tolkningar av Weiss text. Enligt honom drog publiken paralleller från Napoleons Frankrike i pjäsen till Sovjetunionen, men också till det nya Ryssland.
– År 1998 fanns inte Sovjetunionen längre, påminner Autio-Meloni. På ett sätt var texten ännu mer aktuell i 90-talets Ryssland, där människorna levde mitt i ett kaos.
Dolzhanskij liknar 90-talets Ryssland vid Charentons dårhus i Marat/Sade. Övergången till marknadsekonomin gav en slags chockterapi åt folket.
– Och vad innebar sedan den nya härskaren, som styr landet via sin armé, för folkets och ordets frihet? funderar Autio-Meloni.
Enligt henne är Marat/Sade mycket aktuell för dagens tänkande ryska teaterpublik.
Efter att förbudet upphört har Marat/Sade uppförts några gånger på ryska teatrar, samt som utländska gästspel. Enligt Autio-Meloni hör pjäsen ändå fortfarande till ovanligheterna inom det ryska teaterfältet.
Helena Autio-Meloni kommer att simultantolka Klockriketeaterns, Teater Mestolas och Sirius Teaterns svenskspråkiga uppsättning av Marat/Sade till ryska på teaterfestivalen Chaos i Novosibirsk den 29 oktober.