"Man behöver inte kunna svenska för att se svensk teater"
Isabella Rothberg, HBL, 18.7.2019
"Tillspetsat kan man fråga sig varför det är den finlandssvenska teatern som förväntas bära asvaret för den tvåspråkiga teatern i vårt land och varför majoritetsspråket finska ska beredas plats på traditionellt svenskspråkiga scener.
Dan Henriksson kontrar emellertid med motfrågan om varför den finlandssvenska teatern inte skulle vara nyfiken på vilka konstnärliga möjligheter flera språk på scenen kan ge. "Det är både roligt, intressant och spännande med olika språk och olika kulturer. Under allt vilar en idealism och tro på att kommunikation mellan människor och folk främjar en fredlig samexistens."
Isabella Rothberg, HBL, 4.5.2019
"Efter att jag har gått genom den lilla och mycket läsvärda pamfletten Språket som lustgård funderar jag på den så ofta uttalade taxellska paradoxen, om enspråkiga lösningar som den bästa garantin för tvåspråkighet också gäller för flerspråkighet? Jag är inte säker på det och jag hoppas det verkligen inte.
Det är nämligen så som Klockrikes Jesper Karlsson skriver i slutet av pamfletten: "Att öka den kulturella mångfalden blir ett gemensamt intresse för hela det konstnärliga fältet, ifall scenkonsten ska förbli både aktuell och nyskapande, inklusiv och gränsöverskridande."
Klockriketeatern jobbar för det. Då, nu och i framtiden. Mot alla odds. Hatten av!"
Peter Lüttge, Svenska Yle. 11.4.2019
"I Finland betyder flerspråkighet vanligen kombinationen svenska-finska, men de facto är de som talar ett tredje språk fler än den finlandssvenska minoriteten. Hur kan denna mångfald synas i teatern – och ska den göra det? Det här leder också vidare till frågor om multikulturalism och representation.
Seminariet var en givande diskussionsöppnare för dessa aktuella frågor"