Christer Kihlman (1930-2021) var en av de stora författarna bland dem som skriver på svenska. Han debuterade som lyriker 1951, men det var med romanen Se upp Salige! (1960) som hans författarskap fick stor uppmärksamhet. Han publicerade sammanlagt femton titlar. Utgående från produktionen som skönlitterär författare kan han beskrivas som en provokatör eller en färgstark opinionsbildare, som behandlade teman som alkoholism, familjetragedier och sociala orättvisor. Språket var starkt och rikt, priserna under den långa karriären var många.
Christer Kihlmans texter bearbetades även för scen och tv, även om förvånansvärt sparsamt. Familjen Bladhs barn spelades på Viirus i regi av Kaisa Korhonen 2004.
För oss på Klockriketeatern finns det en koppling sedan uruppförandet på svenska av Svaret är nej! Texten var ursprungligen ett långt brev som han skrev till teaterchefen Asko Sarkola på Lilla Teatern, som föreslog att Kihlman skriver en ny pjäs. I Svaret är nej! gör Kihlman en skarp djupanalys av världens tillstånd och humanismens förfall. Texten blev hans svar på frågan varför han inte längre ville skriva för teatern.
Klockriketeaterns föreställning med Martin Kurtén i rollen som författaren spelades 39 gånger under åren 1999-2000. När jag tog tag i texten på nytt 2014 blev det en föreställning hemma hos Christer Kihlman i Diktarhemmet och en annan på Konstfabriken i Borgå.
När jag slutligen för exakt ett år sedan i mars 2020 bad Christer om tillstånd att få göra en ny audioversion, ett hörspel av Svaret är nej! var det tydligt att han blev uppiggad av tanken. Texten blev nämligen den sista skönlitterära text han publicerade under sin livstid.
Vi förlade premiären till Christer Kihlmans 90-årsdag den 14 juni 2020.
Idag går våra tankar till familjen, som inte bara förlorat en författare, utan en pappa, en farfar, en bror. Ett rikt och tärande liv i konstens tjänst är slut. Kvar finns minnen – och den litterära nationella skatten.
---
Lyssna på Svaret är nej! – ett hörspel i sex avsnitt
Du kan också lyssna på hörpelet i din egen podcast-app under Klockriketeatern
Foto: Magnus Weckström